En analys av marknaden för interregionalt och långväga regionalt resande visar att snabb- och höghastighetstågen kommer att ha goda förutsättningar även i framtiden, givet att:

• Restiderna är korta och attraktiva, i synnerhet när det gäller tjänsteresor
• Biljettpriserna är låga, i synnerhet för privatresor
• Turtätheten är hög, speciellt för korta och medellånga resor
• God komfort och service.

Dessa krav måste uppfyllas för nya snabb- och höghastighetståg som Gröna Tåget.

Ett viktigt mål för Gröna Tåget är att skapa ett standardtåg som är flexibelt nog att kunna användas för flera olika trafikuppgifter samt vara interoperabelt i hela Skandinavien.

Relativt korta tågsätt (250-400 sittplatser), bestående av motorvagnar med en hög andel drivna axlar, medger intressanta trafikeringsalternativ som genererar högre intäkter och som i vissa fall minskar kostnaderna, speciellt när nyttjandegraden kan ökas. En förutsättning är att till- och frånkoppling kan göras snabbt och lätt även under vinterförhållanden.

Tre faktorer utmärker sig som speciellt viktiga för att uppnå en bra ekonomisk effektivitet i tågdriften:

• Hög beläggningsgrad
• Högt utrymmesutnyttjande i tåget
• Hög medelhastighet, inklusive uppehållstid.

Gröna Tåget är ett förslag till koncept med målet att förbättra dessa tre punkter jämfört med de existerande tågalternativ som finns idag. Platsutnyttjandet har ökat med hjälp av en bredare vagnskorg som medger fler bekväma säten i varje vagn. Den bredare vagnskorgen tillåter 2+3 komfortabla sittplatser i bredd i andra klass och 2+2 i första klass, vilket reducerar totalkostnaden per platskilometer med 15 % jämfört med en normal eller kontinental vagnsprofil. Dessutom föreslås utrymmesbesparande stolar med hög komfort. Lägre kostnader och biljettpriser ökar attraktiviteten och stärker konkurrenskraften.

En högre medelhastighet kan uppnås genom bra acceleration och korglutning i kurvorna. Korglutningen ökar lönsamheten på befintliga banor med mindre kurvradier genom att högre hastigheter kan hållas i kurvor, vilket gör att omloppstiderna kan kortas och färre tågsätt behövs. Dessutom ökar intäkterna. Viktigt är också att uppehållstiderna kan kortas och förseningsrisken minskas, genom bekväma insteg och eliminering av trånga sektioner inne i tåget. Kortare uppehållstider på stationer med många resande kan bidra till minskade förseningar och indirekt öka kapaciteten för järnvägen.