Har du någonsin undrat hur snabbt tågen egentligen går i Sverige? Du sitter kanske i ett tyst X2000, ser landskapet svischa förbi och funderar: hur snabbt kör tåg i Sverige egentligen? Svaret är inte lika enkelt som en enda siffra, men i den här artikeln får du en tydlig och lättfattlig överblick. Du kommer förstå varför vissa tåg susar fram i 200 km/h medan andra lunkar i betydligt lägre tempo – och varför vi inte redan har tåg som når 300 km/h, som i Japan eller Frankrike.
I den här guiden
Skillnaden mellan tågets maxfart och rälsens kapacitet
Det är lätt att tro att det bara handlar om hur kraftigt motorn är byggd. Men när det gäller tågens hastighet i Sverige är det faktiskt två saker som avgör: själva tåget och den järnväg det kör på. Både måste klara de höga farterna – annars är det omöjligt att nå full potential.
De snabbaste tågen i Sverige i dag är byggda för att köra i 200 km/h. Men faktum är att vissa sträckor av våra järnvägar är konstruerade för att klara ännu mer – upp till 250 km/h. Trots det finns det inga tåg som får gå så fort i reguljär trafik. Det beror inte bara på säkerhet, utan också på att tågtypen inte är byggd för att klara det i drift över tid.
Så mycket påverkar luftmotstånd och motorer
Du kanske tror att det bara är att bygga en kraftigare motor och gasa på. Men verkligheten är lite mer komplicerad än så. Ju snabbare ett tåg kör, desto större blir luftmotståndet. Det blir som att köra in i en vägg av luft. Motorn måste hela tiden jobba hårdare, samtidigt som dess effektivitet sjunker när varvtalet ökar. Det betyder att även om motorn är stark, så går mer och mer kraft åt bara för att behålla hastigheten – och till slut finns det inget kvar att accelerera med.
För vissa tågtåg, som X40-dubbeldäckaren, är den tekniska gränsen ungefär 280 km/h. Men redan när du är uppe i 270 km/h går det otroligt långsamt att öka farten. Det kan ta flera minuter att öka med bara 10 km/h. Det är inte särskilt praktiskt om du tänker köra snabbt på en vanlig linje.
Varför vi inte har tåg som går i 300 km/h
Kanske tänker du: men andra länder har ju snabbtåg som kör i 300 km/h – varför har inte Sverige det? Här finns flera orsaker. Dels handlar det om att vi inte har några tåg som är byggda för de hastigheterna, men ännu viktigare är att vår järnväg inte är anpassad för den typen av trafik.
Svenska järnvägar är ofta kurviga, äldre och byggda för långsammare tåg. Att uppgradera hela infrastrukturen för att möjliggöra riktigt höga hastigheter är ett gigantiskt projekt – både tekniskt och ekonomiskt. Det kräver nya banor, nya signalsystem och helt andra underhållsstandarder.
Exempel på hur snabbt olika tåg kör i Sverige
Här är en enkel översikt som hjälper dig förstå hur snabbt olika typer av tåg faktiskt kör i Sverige i dag:
- X2000 (SJ Snabbtåg): Maxhastighet 200 km/h
- X40 (dubbeldäckare): Tekniskt kapabel till ca 280 km/h, men kör normalt 200 km/h
- Pendeltåg och regionaltåg: Varierar men ligger ofta mellan 100–160 km/h
- Godståg: Går oftast betydligt långsammare, ca 70–100 km/h
Det är alltså en rejäl skillnad beroende på vilken typ av tåg du reser med, och vilken sträcka det handlar om.
Hur snabbt kör tåg i Sverige jämfört med andra länder?
Om vi lyfter blicken lite och tittar internationellt, ser vi att Sveriges tågtrafik ligger efter när det gäller högsta hastighet. Frankrike, Japan, Kina och Spanien har snabbtåg som når mellan 300 och 350 km/h i reguljär trafik. Det är alltså betydligt snabbare än de 200 km/h som är max här hemma.
Skillnaden ligger inte bara i tågen, utan också i hela järnvägssystemets utformning. Länder med snabbtåg har byggt särskilda höghastighetsbanor, helt separata från godståg och lokaltrafik. Det har inte Sverige – än.
Vad krävs för att nå 250 km/h i Sverige?
Faktum är att vissa sträckor redan klarar 250 km/h tekniskt sett. Men för att tågen faktiskt ska kunna köra i den hastigheten behövs flera saker:
- Kraftigare motorer för att klara luftmotståndet
- Bättre signalsystem som fungerar i högre fart
- Högre säkerhetskrav på bromssystem och banunderhåll
- Nya tågupphandlingar med högre toppfart som mål
Du förstår snabbt att det inte bara är att trycka på en knapp. Det krävs en samlad satsning för att få till verklig höghastighetstrafik.
Kommer framtidens tåg att gå snabbare?
Det pratas mycket om höghastighetsjärnvägar i Sverige, och flera planer finns på bordet. Tanken är att kunna binda ihop storstäderna med tåg som går i upp till 320 km/h. Om dessa planer blir verklighet, kan du i framtiden åka från Stockholm till Göteborg på bara drygt två timmar.
Men än så länge är det framtidsvisioner. Än så länge får vi nöja oss med att våra snabbaste tåg kör i 200 km/h – och det är inte så illa det heller, särskilt med tanke på restider och komfort. Men visst längtar du också lite efter dagen då svaret på frågan hur snabbt kör tåg i Sverige blir över 300 km/h?
Jag tycker att alla tåg som inte ska stanna på vissa stationer och på bebyggda orter ska köra sakta. Precis som bilister behöver göra.
I tisdags blev jag vittne till en person som hoppade ut framför tåget vid perrongen i Morgongåva 🙁 med slamsor som utgång.
Sänk farten!!!!! Jag mår sjukt dåligt av detta. I morgongåva så florerar det väldigt mycket människor hela tiden runt perrongen.
Det funkar inte för tåg att sakta ner till krypfart förbi varje ”liten håla”. Det tar lång tid att både bromsa in och sen att få upp farten igen – det är ju verkligen inte som med bil. Snittfarten skulle sjunka rejält (med betydligt längre restider som följd). Även energiåtgången skulle öka. Dessutom är ju hastighetsbegränsningarna på vägarna oftast ett skämt. Skulle tågen köra efter samma, så skulle restiderna bli ungefär som att åka långfärdsbuss.
Har man åkt t ex SJs tåg på många sträckor, så vet man ju också hur många stationer man passerar längs vägen också. Alla möjliga ”småstationer” som trafikeras av lokala pendeltåg och annat. På dom sträckorna passeras ju plattformarna oftast i 160-200 km/h (vilket jag och en del med mig, tycker är coolt). Tänk nu om dom skulle bromsa ner till krypfart vid varje sån station. Snittfarten skulle ju sjunka med säkert 30%
Självmord kommer ju alltid att finnas – det är inte så mycket att göra åt och går även att göra i låg fart med rätt slafsigt resultat
– om man t ex lägger sig så hjulen rullar över en (finns ju lite filmer på nätet, som visar sånt om man är nyfiken)
Att snabbt komma upp i fart och övervinna luftmotståndet, handlar ju inte så mycket om motorer, utan mer om vad elsystemet pallar. Motorerna i t ex X40 är på 425 kW st (och det är 4 el 6 av dom i en enhet, beroende på om det är 2 eller 3 vagnar/sektioner). Det finns ju många elbilar som har 425 kW eller mer och där får man plats med allt (inkl ett stort batteri) i en personbil (jämför sen det med en boggie på tåget, där man har massa plats för en stor motor och kan sätta t ex omriktarna taket eller andra utrymmen).
Rätt otroligt om X40 överhuvudtaget kan komma upp i 280 km/h med tanke på deras stora frontalarea (=mer luftmotstånd). Dom är ju så höga. Det visar ju då att effektbehovet inte är så extremt trots allt.
Men man kan aldrig få mer effekt till motorerna än vad man kan mata genom kontaktledningen. Försöker man ta ut mer så faller spänningen och så får man inte ut mycket mer ändå – och/eller så slår överströmsskydden i omformarna ifrån så man blir helt utan ström. Vi fick t o m problem här i Stockholm när våra X60 pendeltåg togs i trafik. Dom får köra 160 km/h – men accelererar så snabbt upp dit, att omformarstationen i Älvsjö inte pallade. Det är fixat nu, så den inte slår ifrån – men spänningsfall i ledningarna är fortfarande ett problem (framför allt för dom långa tågen med 2 enheter). Dom tågen har mer effekt än X40 – bara för att få snabb acceleration (men är förmodligen lägre drevade och skulle nog inte komma upp i 250+ ändå – alla motorer har ju också ett högsta varvtal dom kan gå innan dom tappar betydligt med effekt och/eller riskerar ta skada)
Vi har ju lite besvärligt här i Sverige i och med att tågen kör på växelström, men med annan frekvens (16 2/3 Hz) än övriga elnätet (50 Hz). Det gör att det krävs omformarstationer, som är dyra att bygga och därmed bara finns på ett fåtal platser.
Däremellan blir det långa ledningar och svårt att hålla spänningen uppe vid höga strömuttag. Om man skulle köra på likström, så krävs bara likriktarstationer (i princip en transformator och likriktare som är mycket enklare än omformare). Vilket skulle funka utmärkt för nyare tåg, eftersom man ändå likriktar strömmen internt innan spänningen sänks och sen omriktas och skickas ut till motorerna som ny växelström men 3-fas och variabel frekvens (anpassad efter varvtalet).
Större delen av världen (utom Tyskland, som kör samma standard som här) kör dock på 50 Hz eller 60 Hz växelström (samma som elnäten). Då behövs bara transformatorer och man kan ha många fler matningspunkter och korta avstånd mellan dom.
Men vi kan ju inte bara ändra, eftersom vi har så många fordon som är anpassade för den frekvens och spänning vi har nu.